En dag då allting bara går fel...

Idag har sannerligen inte varit en höjdardag, den avslutades i alla fall på ett bra sätt här i ett sommarvarmt San Salvador.

Jag vaknade halv fem utav att klockan ringde. Jag tänkte vara ute i god tid för att hinna till El Salvador så fort som möjligt. Jag lämnade försiktigt familjen jag har sovit hos i en vecka för att inte väcka dem. Taxi-stoppet som jag noga valt eftersom det var det närmaste och endast 3 minuters gång stod helt öde.. lördag, tänkte inte på det. Efter åtminstone 20 minuters vandring till med all packning nådde jag centrum där det fanns massa taxibilar till busstationen. Då jag snackat med en välklädd yngling i 25-års åldern som inte visade sig vara en taxichaffis hittade jag en annan kille som billigt kunde köra mig. Jag lastade in väskorna i bilen och satt mig i baksätet, så hoppar plötsligt den första killen in i bilen. Vad vill han tänker jag, bara pengar? Sitter hyfsat tyst i mitt hörn medan de två grabbarna för konversation. Vi kommer fram till busstationen och jag ser baksidan på en buss som åker iväg. Jag stiger ut och taxikillen kräver dubbelt betalt än han sagt från början eftersom det var "en annan busstation" Efter en stunds dividerande ger jag till sist med mig och betalar grabben.

Den första killen hoppar ut också och jag börjar känna mig lite illa till mods. Han drar mig i armen och säger att bussen går från ett annat ställe längre upp. Jag som inte är lika medgörlig längre sliter åt mig min arm och säger åt honom att sluta. Det står en annan man bredvid och jag frågar honom om det är bussen till Guatemala som står vid stationen, han nickar. Går fram till bussen och frågar om det är bussen till Guatemala, dem nickar osså. Så jag hoppar på bussen och sätter mig vid fönstret mitt i bussen, gissa vem som hoppar på. JO! den välklädda ynglingen. Jag sätter snabbt upp min väska på sätet bredvid mig för att "blocka" sätet. Han tränger sig ändå ner och jag börjar fundera på vilken manöver jag ska göra om killen drar en kniv, kommer fram till att knuffa omkull honom med väskan vore det bästa. Killen fortsätter i alla fall att prata och undrar vilket hotell jag ska bo på och så vidare. Jag svarar inte utan ignorerar honom, det är ju ändå inte förbjudet att åka buss och killen har ju inte gjort nått mer än att vara allmänt läbbig plus att han såg inte jättefarlig ut. Han tar efter mitt lår och frågar om jag gillar det, men då får jag nog och skriker "vad fan håller du på med" på spanska och han blir faktiskt lite chockad. Snopen går han och sätter sig på ett annat säte. Resten av bussresan gick fint och grabben gick av efter en halvtimme.

Färden går genom oasfalterade vägar och jag börjar ana oråd om att jag är på väg åt fel håll. Mycket riktigt en halvtimme senare ser jag skyltar mot mexikanska gränsen samtidigt som jag hittar vad vi är. Under en två timmars färd har jag inte kommit nått närmare Guatemala City alls.. bara färdas rent söderut. Jaja, det är väl nått man får leva med tänker jag och hoppar av bussen. Snackar med några riktigt trevliga killar vid busstoppet i den lilla byn Coatepeqe.

Slutligen hamnar jag i alla fall på rätt buss, och denna gång på en lite finare buss.. Hurra för det!

Lyckan håller dock inte i sig länge, min mage börjar känna av maten jag åt igår på den där klubben. Bussresan blir en mardröm, med svetten läckande från pannan, med svimningskänslor och fysiskt illamående genomlider jag de tre timmarna till Guatemala, för denna buss gör inga matstopp inte. När vi kommer fram kastar jag mig av bussen och springer in på busskontoret, som tur är har dem toalett. Med normal hudfärg återkommande i ansiktet tar jag en annan taxi till stationen för utlandstrafik, El Salvador.

Behöver bara vänta en halvtimme och det är en jättefin buss med ac, film och toa! Chaffören kör igång någon film med Micheal Douglas, men vi hinner inte komma 3 kilometer innan elsystemet pajar, utan AC och film men med toa går iaf resten av vägen smärtfritt.

Gränskontrollen var himla trevlig och trots att en förvånad turist frågade flera gånger om man inte behöver stämpla om man kommer med buss så tog dem det med ro. Jag virar runt väskan runt armen och somnar ett tag. Vaknar upp och ser att vi redan lämnat Santa Ana, shit tänker jag. Jag skulle ju av där, tittar på klockan. Halv 6, och 5 mil kvar till San Salvador. Hoppas verkligen vi kommer fram innan mörkret, jag vill inte fixa pengar efter dess i automater.

Det gör vi, trots att vi blir stoppade av poliser som faktiskt ler. Ingen blir maktdemostrativt avkastad och vägarna är mycket bättre än vad jag är van vid. Hela El Salvador känns faktiskt som Guatemalas bättre syskon, lite rikare, lite finare, lite renare och poliserna går bättre att lita på (av vad jag läst). Kommer fram och ser San Salvador som faktiskt trots brottslighet och sina problem ser rätt trevligt ut. Detta kan man inte säga om Guatemala City. Hittar en skrattande taxichaufför som kör mig till en automat och till ett trevligt hostel i en säker del av staden där jag nu sitter och skriver.

Imorron är det söndag, jag funderar på att åka en dagstripp till en liten kolonialby med mycket kyrkor, Suchitoto om jag känner mig i form.