Perfect Criminals

Utah, USA

Hej igen, abstinensen har vart svår men jag tänkte skriva lite extra långt inlägg bara för det.

Från Denver ner hit till Utah är vägen verkligen underbart vacker, först slingrande vägar upp genom de 4-5 tusen meter höga bergen. Längs vägen låg det många stugor i de branta sluttningarna, hela känslan var lite som det de centraleuropeiska alphusen fast större. Inte bara byggnader och landskapet ändrade ansikte, även vädret. Från att ha startat i ett sommarsoligt Denver kom vi upp till snöoväder uppe i bergen som sen förbyttes till dimma när vi kom ner i dalarna. Hela Colorado är fullt med höga berg och på grund av den svårtillgängliga terrängen var det bara jägare och guldletare som bodde här.

När vi senare började närma oss delstatsgränsen till Utah tog landskapet en annorlunda form, det klassiska bergen förbyttes från granit till sandsten. Vi passerade genom flera stycken uttorkade flodbottnar som grävt en stor ravin i berggrunden.

Trots att jag hittills sett en hel del vet jag inte om jag har sett någon natur som har vart så överväldigande förut.

Någonstans i Utahs saltöken bestämde vi oss för att inte campa för natten utan istället fixa ett motell, jag var riktigt trött och inte klarvaken så det andra två nissarna går in för att förhandla om ett rum. Det visar sig att killen som sköter motellet är indisk och Luke börjar försiktigt arbeta på mannen med historier från Indien. Vi får rummet för endast 35$. Det är bara ett problem, gubben tror fortfarande att det bara är två stycken som ska bo i rummen, där av priset.

Jag blir hastigt uppväckt av någon som ruskar om mig och säger att jag ska ta på skorna och springa in i rum 32, vilket är vårt rum för natten. När jag kommer in går Patrik ut för att ta en cigarett medan Luke förklarar situationen för mig. Jag får helt enkelt inte synas för att det ska funka, Smart! Jag tvättar av mitt ansikte innan jag inser att väskan ligger kvar i bilen. Frågar Luke om han kan gå ut och hämta den eftersom jag inte vill synas. Luke har en bättre idé:

'Hey, just grab my jacket and my glasses, go outside and pop the trunk'

Det kritiska centrat måste fortfarande legat och sovit för jag tycker det låter som en bra idé. Sagt och gjort går jag ut till parkeringen för att stuva ut min väska, jag hinner få ner väskan till backen innan jag ser en mörkhyad kille närma sig bortifrån andra sidan av den lilla parkeringsplatsen, shit skötaren!

Jag slänger på mig ryggsäcken, går med raska steg bort mot rummet och säger åt Patrick att sköta snacket. Efter någon minut hör jag ett mummel utanför och någon säger toilet med indisk brytning. Luke har vi det här laget tagit plats inne på toaletten för att kunna gömma sig utifall gubben kommer in.

Det gör han..

I sin välvilja över att visa hur alla lampor fungerar springer han troligtvis runt till alla rum innan det är dags att sova. Så han går in, sätter på den starkaste lampan och ser mig(!). Han reagerar dock inte utan mumlar någonting om toalett och spolning på en hackig mix av engelska och hindi. Luke som fortfarande är inne på toaletten gör det första han kommer på för att gömma sig. Han slänger sig över toaletten och gömmer huvudet på äkta strutsmanéer.

Indiern som vid det här laget har förstått vad som pågår öppnar dörren för att titta in och ser denna 19 decimeters yngling som ligger och fejkar ett illamående över toaletten.

Han vänder och trots att man ser att killen är lite irriterade så ser man även ett flin i mungipan.

Patrick kommer in och konstaterar det som alla redan visste

'You guys are worthless criminals'