Stålnävar och historiska upptåg

I Kina har vi hittills sett otal moderna urbana centra. Även ett fåtal byar har hunnit passera vår väg genom Kina. Något till vår förvåning vi inte träffat på i större utsträckning är historiska platser, så under färden norrut var detta av prioritet. Då Marina har kampsportsbakgrund var inte det första stoppet svårt att bestämma, redan sedan planeringen i Sverige har Kung fun vart på önskelistan. För den som inte är välbevandrad i ormens, bönsyrsans och tigerns stilar är detta något som tagit världen med storm senaste åren.

Från att "Wo hu cang long" eller Crouching Tiger, Hidden Dragon vann 4 Oscar 2000 har flertalet kritikerrosade filmer följt i dess fotspår. Med detta har något som har flertusenåriga anor blivit uppmärksammat i övriga världen. Många vallfärdar till födelseplatsen till de två mest framstående skolorna, den nordliga Shaolin-kung fu och den sydliga Wudang-kung fu. Då flest tjejer slåss enligt den södra skolan som framhåller smidighet framför kroppstyrka valde vi att se födelseplatsen till denna, berget Wudang.

Utmed berget finns fortfarande mängder av flerhundraåriga tempel kvar, det äldsta nästan tusen år gammalt. Här hade vi tur att se traditionell och i stora delar oförändrad Wudang-kung fu utövas i ett av de gamla templen, en otrolig ynnest och intressant även för den som inte är en inbiten kampsportsfanatiker.

Inte allt för långt bort stannade vi några dagar i den lilla staden Pingyao, en stad som byggdes för 600 år sedan och en gång i tiden hyste hälften av Kinas alla banker. Rikedomarna gjorde att stora tempel och kinesiska herrgårdar växte upp överallt i staden. Oturligt nog för invånarna försvann välståndet snabbt efter det feodala Kinas sammanfall vilket ledde till att moderniseringen aldrig nådde Pingyao. Kvar blev en nästan orörd stad (och stadsmur) och en inblick i hur livet var för över 500 år sedan. Någonting som i princip inte existerar på andra ställen i denna uråldriga kultur.