Tequila

Tequila, för många är den lilla kolonialstaden synonymt med dålig sprit och fjortisfylla. Är det nått som vi svenskar inte känner till om det mexikanska bidraget till den gastronomiska dryckessfären? Detta beslutade vi att ta reda på när begav oss till det Unescoskyddade området ett tiotal mil utanför provinshuvudstaden, Guadalajara.

Till att börja med kan förtäljas att Tequila inte alls betyder ful sprit på varken spanska eller annat språk. Det härstammar från de gamla indianordet Teguava vilket var namnet på det agavevin som urinvånare gjorde och som sedermera blev Tequila när de spanska kolonisatörerna kom. Bra tequila ska vara framställd av endast 'Agave azul' eller blå agave och ska inte innehålla tillsatt majs- eller rörsocker (vilket den mesta tequila gör i Sverige).

Agaven odlas på bergen kring Tequila i 7- 10 år innan den är tillräckligt stor. Den kan då väga allt mellan 20-100 kg och producerar i snitt 1 liter tequila per 7 kg agave. Hela växten används dock inte i processen utan man skär bort bladen och använder istället roten. Roten torkas innan man kan jäsa den på ekfat och utvinna tequilan. De överblivna växtfibrerna används som stoppning i möbler eller för att göra papper av.

När tequila jäst 2-3 veckor får man den vita och ganska råa tequila blanco

Efter 11 månader kan man framställa den mjukare, rapsgula tequila añejo

När drycken vilat minst 3 år på fat får man en nästan whiskeyfärgad dryck, tequila extra añejo.

Tiden tequilan lagras får också inverkan på priset, även om lagrad tequila fortfarande är relativt billigt jämfört med whiskey och konjak.

För att ta oss runt mellan de olika tequila-gårdarna bokade vi en tur. Tillsammans med 12 glada mexikaner satte vi oss i bussen som skulle leda oss runt det agaveprydda vulkanlandskapet. Marina var innan turen orolig för att behöva dricka mycket, speciellt när det gäller tequila. Björn som varit på vin- och ölprovning innan lugnade med att man bara brukar smaka, och bara i små mängder på varje ställe.

Vårt första stopp var en av de exklusivaste tillverkarna bland drygt 70 som finns runt Tequila, tres mujeres. Här fick vi en utförlig redogörelse av hur man avlövar en agave följt av en kort rundtur i den relativt lilla produktionsanläggningen.

Efter det blev det dags för vad de flesta i vår rundtur väntat på, provsmakning. Fyra handblåsta och färgade flaskor stod uppdukade på ett bord med fransk duk och lite frukt. Självklart fanns också de klassiska tillbehören salt och lime. Små provsmakningskoppar av plast delades ut till var och en varpå den första tequilan spilldes upp; en stark vit tequila som framkallade hostningar på sina håll.

Fyra shot:ar senare hade vi provat hela sortimentet, vi tittade lite frågande på varandra. Hur ska vi klara detta, det är ju många stopp idag. Rundturen och dagen hade bara börjat.

Några av vårt resesällskap tog sig en påtår av den dyrare tequilan innan vi kort tittade runt odlingen.

Nästa stopp var en butik i staden Tequila. Här visade man upp tequila med vaniljessens och bjöd oss på shot 5,6, 7 och 8.

I staden fanns även en av det större tillverkarna, Jose Cuervo. Film om tequilans historia och en väldigt bra engelsk rundtur där destillation och lagringsprocessen förklarades. Under rundturen bjöds det på en vit och en lagrad tequila. När vi var färdiga med turen slog vi oss ner under ett randigt parasoll vid den välrenoverade saffransgula innergården. Här bjöds det på förfriskningar i form av Margerita med 'Jose Cuervo'-tequila i.

Trots att vi hoppat över några smakprov kändes det i magen att mat började bli behövligt. Lyckan var därför gjord när bussen letade sig upp berget längs de smala grusvägarna mot vår restaurang. Den något nervösa stämningen under förmiddagen hade nu förbytts till en avslappnad och skojsam atmosfär. Några av de passagerare som tog påtår och som alltid tog hela shots satt och fnissade i bakre delen av bussen.

Väl framme vid restaurangens uteservering som vackert blickade ut över dalen, bjöds det på välkomstdrink i form av fruktglass med tequila i.

På vägen hem skulle vi ha ett sista slutgiltigt stopp, denna gång i ännu en butik.

Här kunde man köpa utsmyckade flaskor för att förvara den sprit man köpte. Och här fick vi också vår sista tequila för dagen nr 13,14 och 15. Denna gång i form av trög flytande likör med antingen mandel eller banansmak. Lite samma smak som banankrämen hos tandläkaren.

Vägen hem var tyst, det flesta sov gott, som efter en kryssingsresa.