Tenochtitlan

Mexiko City, platsen där aztekerna såg en örn med en orm i sin näbb sittandes på en kaktus. Ett gudomligt tecken att anlägga den heliga huvudstaden, Tenochtitlan precis här. Trots Hernán Cortéz ambitiösa försök att förinta indiankulturen lever den än idag vidare.

Under den spanska kolonisationen som en underground-rörelse, idag helt öppet. Fler återknyter med den precolombiala kulturen, rötter som många i befolkningen har. Även om aztekerna var den dominerande stammen under århundradena innan spanjorernas ankomst, fanns ett lapptäcke av flera olika kulturer inom Mexikos gränser.

Det mesta av mexicafolket, aztekerna och deras huvudstad är idag utplånad. Det man fortfarande kan se är den myriad av delikat utsmyckade föremål på museum runt staden. I norr kan man fortfarande skåda de överväldigande monumenten från förfädrar i Teotihuacan.

En tidigt morgon torkar vi sömnsanden ur ögonen och ger oss ut i rusningstrafiken på tunnelbanan. I ett undanskymt bås hos en liten tant med prydligt uppsatt hår i den enorma luftkonditionerade busstationen, hittar vi biljetter till dagens utflyktsmål. Efter en timme på buss serenerade med en blandning av Gypsy Kings och Stevie Wonder är vi framme vid den oansenliga entrén. Män med jaguarliknande flöjter trängs med försäljare av vulkanglas. Efter att artigt tackat nej till flera souvenirförsäljare letar vi oss vidare mot vad som ser ut som ett berg i horisonten. 20 minuter av metodiskt klättrande tar oss till toppen till världens tredje största pyramid. Härifrån är det en respektingivande vy över den omgivande dalen.

Ett millennium innan aztekernas gyllene era fanns i Teotihuacan en enorm stad med 200.000 invånare, talande samma språk och tillbedjande samma gudar. En av de mest återkommande och viktigaste gudarna i Teotihuacan var Quetzalcoatl (den befjädrade ormen), skaparen av människosläktet. Trots tillbedjande av regnguden Tlaloc inträffade flertalet svåra perioder av torka, vilket nalkades slutet på stadens storhetstid. De flesta invånare flyttade ca 40 kilometer söderut, till de bördiga jordarna kring sjön Texcoco.

Innan Tenochtitlan blev Mexiko City, fanns här ett stort nätverk av små öar och kanaler. I och runt Texcoco där bönderna odlade framför allt majs. Majs, råvaran som fortfarande är basen i den panamerikanska matkulturen.

Hjärtat av staden fanns på centrala öar i sjön och sammankopplades med imponerande stenbroar. De flesta kanalerna fylldes igen och försvann efter erövringen. Någon timmes färd söder om stadskärnan, i Xochomilco kan man dock fortfarande se exempel på denna imponerande infrastruktur samt levnadssätt.

Man kan än idag ge sig ut på de små kanalbåtarna (trajineras) genom gyttret av pittoreska kanaler. Flera olika arter av hägrar samlas längs flodbankerna i väntan, på de fiskar den lilla flodbåten skrämmer upp. Vi passerar flera blomträdgårdar, mariachiband och en flytande skola. Den som inte hunnit med lunch kan stanna vid speciella båtar och prova några av de lokalt odlade och tillredda majskolvarna. En eftermiddags meditativt flytande längs kanalerna är ett välkommet avbrott från den hektiska storstadspulsen.

När man sluter ögonen och drömmer sig bort är det lätt att förena dåtid med nutid.