Samba de Janerio

Ännu en dag gryr i hedonismens högborg, Rio de Janeiro. Här har invånarna både samba och sensualismen i blodet. I en av världens vackraste städer är beachen central, inte bara som tillflykt under lata dagar. Här har det snarare blivit en livstil som är kärnan för varje riobo, carioca. Många har besjungit stränder som Ipanema och Copacabana vilka förvandlats till nästan mytiska väsen i det västerländska medvetandet.

Faktum är stränderna är ett få ställen där rika och fattiga umgås på samma premisser, i en stad med annars avgrundsdjupa skillnader mellan de bemedlade och de som inte varit lika lyckosamma.

Termometern visar 28 grader och ute är det strålande sol när vi ankommer till Rio. Vi vänder i dörren, lämnar hastigt väskorna, trär på oss varsitt par nyinhandlade Havaianas och lämnar den för veckan hyrda lägenheten. Vi kan känna den lätta havsbrisen i ansiktet, bara två gator bort breder den massiva Copacabana ut sig, Rios eget svar på Sörtuttsbadet.

Copacabana är idag ett tillhåll för barnfamiljer. Från att vart ett tillhåll för jetset gick området igenom flera decennier av dekadens och ökande brottslighet. Många ansträngningar har gjorts för att putsa upp den falna glansen och stranden har återigen börjat återfå besökare. Den hippaste och livligaste stadsstranden är dock Ipanema varför vi fortsätter söderut längs strandpromenaden.

Längs den vidsträckta promenaden flanerar nyopererade bröst och läppar tillsammans med joggare och longboards. Många passar på att på att bättra på de redan vältränade kropparna, medan solens strålar grillar de pepparkaksbruna ryggarna.

Några meter längre ner mot vattnet lirar ett gäng unga tjejer och killar boll. Drömmen om att spela på Rios samt världens största fotbollsarena, Maracanã lever. Många av dem skulle med säkerhet platsa i vilken allsvensk klubb som helst, men här är de bara några i mängden.

Vi slår oss ner vid ett av de många strandstånd som står uppradade, bakom varje disk står det en gormande bartender som skojar med alla förbipasserande. Här är ett bra ställe att avnjuta färskt pressade juicer av allsköns tropiska frukter. Samt den brasilianska drinken Caipirinha bestående av; lime, socker, is och Cachaça, den lokala alkoholen. Cachaça är gjord på sockerrör, inte att förväxla med vit rom, vilket många cariocas är måna om att påpeka.

Runt om de slarvigt utställda borden i färgglad plast smyger försäljare. De erbjuder sjalar, smycken och minimala brasilianska bikinis eller mer korrekt beskrivet klädlappar. I brasilianska ögon har vi närmast viktorianska badkläder på oss där vi vandrar i bermudashorts och svensk normalstor bikini. Det flesta killar tränger in bananen i tighta och färgglada, om än snygga hotpants.

Tjejerna verkar vara ännu mer oroade för vita ränder i solbrännan, varför bikinin framtill näppeligen täcker bröstvårtorna. Baktill varierar den från grytlappen i konservativa fall till den vanligare och normalare post-it-lappen. Det är inte konstigt att den på lokal slang fått benämningen fio dental, tandtråd. För att smälta in och inte vara onödigt påklädda kände vi oss behövda att "do as the locals do". Varpå vi införskaffade lokala badkläder, brännan är därför nu superb!. I sanningens namn var det också skönt att slippa de blickar vi fick i de onödigt pryda badkläderna.

Enorma vågor slår in över Ipanema och försöker envist krossa alla de som vågat sig ut i vattnet. Björn dyker in under en våg, han återvänder snart huttrande och konstaterar att Atlantens vatten fortfarande är kallt.

Allt är inte perfekt i världens bästa stad.