Ekologisk katastrof

Sen jag senast hörde av mig har jag och T(homas) förgäves sökt efter Mauritius mest kända invånare någonsin, dronten.

Mer eller mindre alla ställen har här nått fyndigt namn, säljer souvenirer eller är bara på något sätt kopplat till dronten. Precis som dronten har många andra djur här utrotats på grund av att de saknade flyktinstinkt eller inte klarade konkurrensen med de djur engelsmannen eller fransmannen introducerade. Jag och Tompa hoppas hårt på att de lyckas odla fram några nya dronter på nått sätt. Coolare fågel får leta efter.

En av de dagsutflykter vi gjorde tog oss till en av de sista platserna på ön där dronten funnits, Ile de Aigrettes.

Det är en liten pluttig ö på södra kusten som på något sätt klarat sig från all exploatering av inhemska arter som vart fallet på andra delar av ön. Vattnet har vart helt underbart och likar inte nått vi sätt tidigare. När vi kom i land väntade en guide på oss för att visa och runt och berätta lite om alla de naturskyddsprojekt. Bland de arter som räddades kunde vi se någon konstig spiralväxande palm, lokal ebenhotlz, rosa duvor och höjdaren jättesköldpaddor.

Man kan inte anklaga sköldpaddorna för att vara världens snabbaste djur och trots att de lever i 250 år så undrar jag hur mycket de hinner med på en livstid. Nåväl, att klara sig 6 månader utan mat om de skulle behöva är väl ganska coola skillz. Well enda tanken som slog mig var hur kom dem hit. I det tempo som de flesta hade skulle det ta ett halvt sköldpaddeliv att simma till ön.

Förutom landdjur har vi även hunnit med att skåda några av havets invånare. Dykningen här var verkligen toppen. Såg flera arter som jag aldrig sett förut.

Får bjuda på lite fler anekdoter en annan gång, ska ut och pressa bort min freakbränna på magen.

/Dr Doolittle