Destination Iran

Efter att landat vid fyratiden igår var vi riktigt trötta och kände det i hela kroppen. Hjärnan har inte riktigt börjat fungera ännu. Teheran är verkligen ett kaos av människor överallt, avgaser, kärror och sällan skadad trafik. Varje gång man går över gatan är det med livet som insats, trafikljus finns men fungerar mest som prydnader. Stor tuta går först. Synd är att det inte finns jättemycket att göra här, så beslutet att resa vidare till Mashad var inte överdrivet svårt att ta.

Vi spanade iaf in de kungliga smyckena och en bazar som vi gick vilse i innan vi hittade ut. Det som gör platsen speciell är gästvänligheten, som visserligen ligger i hederbegreppet taroof, men som trots detta inte känns påklistrad eller särskilt betungande. Varje gång man stannar och ser vilsen ut kommer det fram människor som pratar med en och erbjuder sig att visa vägen. Och om man inte vet vägen släpper man allt man har att göra för att frågar andra teheranbor efter vägen. Många tycker det är synd att vi åker redan, och flera har erbjudit sig att guida oss när vi kommer tillbaka till Teheran, fickorna är redan fulla med telefonnummer, trots att vi bara vart här 2 dagar.

Dagens ögonblick:

Björn frågar hotelreceptionist: do you know the best way to go to Mashhad, bus or train?

Receptionist: bus.. tickets?! *rattar med handerna*

Björn: yes bus.. or train

Receptionist ser frågande ut

Björn: you know train.. cho cho

Receptionist YES.. BUS! *ler stort och rattar ivrigt*