Hamid och Massomeh

Att åka tåg i Iran är något som fungerat förvånansvärt, prydlig information på både farsi och engelska, hjälpsamma receptionister och tåg som går enligt uttalad tid. Kort och gott smidigt, något man inte kan anklaga SJ för att vara.

På perrongen mötte vi ett nygift par som skulle åka till helgedomen Imam Reza i Mashhad, en av shiiamuslimers allra heligaste platser. Efter att visat oss till rätt vagn presenterade de sig som Hamid och Massomeh. Väl i kupén hamnade vi bredvid två kvinnliga advokater. Den ena hade med sig sin son som var väldigt sprallig. Efter att konverserat en halvtimme kommer till vår förvåning Hamid in i kupén. Han har frågat runt i tåget för att hitta oss och vill byta platser så han kan förklara iransk kultur och historia för oss. Advokaterna som tycker vi är 'very intresting people' vill också prata mer med oss.

Det slutar iaf med att Hamid och hans fru flyttar in i vår kupé. Efter detta agerar Hamid arg kund och klagar på att hela tåget inte uppfyller hans förväntningar på första klass. Efter att krävt att personalen öppnar fönstret, byter lakan, hämta varmvatten, hämta te, hämta mat, hämta vattenflaskor, hämta mer varmvatten, kyla läsken och hämta mer tevatten lugnar han ner sig och sätter sig i kupén med oss. Massomeh pratar inte eftersom hon kan engelska dåligt, men Hamid som är engelsklärare pratar desto mer. Vi får veta att han trots endast 26 hunnit med att vara underrättelseofficer, forskat inom internationell politik samt undervisat engelska på universitet. Kvällen blir lång vilket den ofta blir i trevligt sällskap.

Marina fick panik eftersom hon trodde att hon var tvungen att sova i slöja, men det behövde hon inte och blev lättad. Massomeh sov trots att hon inte behövde i slöja.

När tåget stannade hade de två kraftigt beslöjade advokaterna väntat på oss. Hamid såg dem först och sa ironiskt "two ghostladies are waiting for you to say goodbye"