Gubbresan

Ser att det är ett tag sedan jag uppdaterade här, detta är för att jag förlustat mig i diverse vattenlekar. Morgonen för två dagar sedan började med att jag skulle ta en buss till den idylliska sjön Coatepeque, ett hang out för diverse salvadoreanska jetsetare. Sagt och gjort gick jag upp i ottan för att fånga de optimala soltimmarna vid sjön.

Bussterminalen där bussen gick ifrån var dock som försvunnen. Efter en timmes cirklande i området där flera människor uppgett att själva busstationen fanns kände jag en viss uppgivenhet, men just som man minst anar det kommer det fram en leende man som faktiskt verkar veta var busstationen låg. Mycket riktigt guidade han mig rätt genom den snitslade banan av marknadsstånd. Väl på bussen tog det 15 minuter för att komma ut från marknadsplatsen.

Färden gick genom kaffebeklädda bergsidor och genom små byar till tonerna av reggaeton på högsta volym. Efter en timme var jag nere vid sjön som till mesta grad var ockuperad av sommarstugor version stor. Hittade dock ett trevligt hang out som hade brygga och vilstol för två pengar om dagen, taget. Snackade en stund med en lucky Tim, en olycklig schweizare mitt i en 40-årskris. Jag kallade honom lucky Tim för att han hade lyckats att bli av med kort a la 2000 bilder hela tre gånger plus kamera två gånger. Varje gång hade det försvunnit flera månaders foto. Efter några timmars intensivt slappande vid sjön vände jag på klacken och åkte hemåt. Pratade en stund med ägaren av hotellet som mer än gärna ville ha med mig till beachen imorron.

Dagen efter var solig och jag tänkte: varför inte hänga med till havet, jag har ju inte varit där ännu. Sagt och gjort packade jag in mig i den vita jeepimitationen. Vi hade inte kommit utanför stan innan vi gjorde nästa stopp, en till kompis. Så här satt jag i baksätet med två stycken silverhannar i 60-årsåldern. Det blir nog inte party-party idag tänkte jag...

På vägen ner till havet passerade vi flera av señors hus och det verkade som killen var tycoonen i Santa Ana. Ett hus vi stannade vid låg uppe i Cerro Verde och var tänkt som ett basläger inför den inte allt för jobbiga vandringen upp på vulkanen Santa Ana. Här bodde ett ungt par som hjälptes åt med att bygga upp huset enligt señors önskemål.

Efter en halvtimme packade vi in oss i bilen igen och med vilda diskussioner om huspriser, prostatabesvär och att leva på pensioner passerade vi socker - och majsplantager. Jag kände inte att jag hade så mycket att tillföra till diskussionen så jag njöt mest av utsikten.

Väl framme vid två stora hus med prydligt klippt gräsmatta, kokospalmer och pool stannade vi. Vi hann inte mer än att byta om till badkläder innan en stor flaska vodka rycks fram ur den välfyllda frysväskan. Jag tror att jag hade fel angående festandet. Vi tar en redig drink innan vi fortsätter 50 meter ner till stranden. Där sitter vi en stund och utbyter tankar om livet innan det är dags för ett dopp i havet. Innan dagen är över hinner vi även besöka en utsökt fiskrestaurang, bada i poolen, besöka en kaffefarm och utbyta massor av idéer. En av mina bästa dagar hittills, helt klart.

Hinner inte hem innan internetkaféerna stänger och det därför blir det omöjligt att planera vidare färd till Honduras för idag (och resa imorron).

Over and Out