Mötet med Sir Väs

Att åka bil är inte lätt alla gånger. På vägen till det berömda Bärnsstensfortet i Jaipur fick Björn sin vanliga snilleblixt och ville ut och fota naturen. Jag och chauffören Rinko satt kvar och väntade (också som vanligt). I min väntan ser jag en man med kupad träflöjt i en handen och en misstänkt rottingkorg i andra handen. Jag sitter kvar i bilen, han går säkert förbi, tänker jag. I min ögonvrå kan jag se den turbanprydda mannen komma med glada, raska steg mot min sida av bilen. Ett ögonblick senare knackar han på bilrutan med sin flöjt

"Hello Madame! I play music for you"

I andra handen håller han ivrigt upp rottingkorgen

"Very beautiful snake dance for you, not big, very small"

Jag känner pulsen skjuter i höjden och till min fasa hör jag hur korgen börjar väsa. Satans jävla idiot tänker jag och kastar mig i panik till andra sidan baksätet. Var är Björn går genom min skalle innan jag gormar för full hals

'BJÖRN, BJÖRN, HJÄÄLP!'

De passerande turistbussarna tittar konstigt på mig som jag vore galen. Ormkillen tror bara att jag ar svårimponerad och rycker i sin korg för att stolt visa sin fina orm.

"Look look, dance for you!"

Jag tyckte inte ormen var fin, och den var fanimej inte liten...

Vår chaufför förstår nu att jag inte skriker av glädje och försöker lugna ner mig. Han går ut och tittar sig om innan han kommer in i bilen och säger med ett brett leende

"Björn is playing with the elephant"

Jag tittar ut genom det säkra fönstret och ser en euforisk Björn likt en fyraåring på julafton, leka med snabeln på en liten babyelefant. Jag inser att han inte hört eller sett något av det som pågar vid bilen.

Förbannad, fortfarande panikslagen och bitter skäller jag ut ormtjusaren som gudskelov sätter sig på trottoaren en bit ifrån bilen med sin orm. Jag sätter mig ner och försöker sansa mig. Då ser jag Björn med ett leende titta upp bakom snabeln och börjar lufsa tillbaka till bilen.

Tro inte att jag skulle slippa kobran för det, den skulle fram än en gång.

Triumferande visar tjusaren en fascinerad Björn och Rinko sin tandlösa kobra, som kunde bita ormtjusaren i handen utan problem. Strax efter ser Björn att jag ligger halvt medvetslös i baksätet och ber ormkillen snällt gå innan jag får en tröstande kram.

Nu hatar jag inte bara ormar, utan även flöjter.