Seoul i våra hjärtan

Vår tid i Sydkorea börjar sakta närma sig sitt slut. Något som känns både vemodigt och spännande på en och samma gång.

Vemodigt eftersom vi älskar Seoul och trivs bra i stadens kaotiska blandning av moderna byggnader och de gamla små mysiga gränderna som är bevarade. Spännande för att vi snart åker till de norra delarna av denna halvö och får då chansen att uppleva något nytt igen. Nordkorea kommer sannolikt bli oerhört annorlunda trots att länderna bara har vart separerade sextio av de drygt tusen sista åren.

Sydkoreaner är blyga av sig men visar vänlighet på många olika sätt. I tunnelbanan träffade vi bl.a på en tant som vi märkte ivrigt sökte ögonkontakt med oss. Detta för att hon ville bjuda på godis och kastade vänligt över varsin karamell till oss då vi satt mitt emot henne i vagnen. Vi vinkar och tackar henne, hon bara ler och bugar lite lätt för att på så sätt säga varsågod.

En annan kväll då vi är och vandrar i området Myengdong, kommer en främmande kvinna och möter oss mitt på gatan. Kvinnan undrar om vi vill gå på bio. Hon tar fram två biobiljetter samt en kupong för gratis popcorn och räcker fram det till oss. Hon vill inte ha pengar för biljetterna utan visar bara var biografen ligger samt påminner oss om vilken tid filmen börjar.

Vi stöter även på många som kommer fram och frågar försiktigt om det är ok att de pratar med oss eftersom de vill öva upp sin engelska, eller så är de nyfikna på våra intryck av Seoul samt om de kan stå till tjänst med något. Det är många som uppmärksammar och gärna berättar hur vackra Marinas ögon är. Försäljarna i Insadong där vi bor, lyser upp varje gång Marina kommer in i butiken och kommenterar alltid ögonen på ett snällt vis.

Slutet gott, allting gott...