Uncle

Efter julfirande på Havelock packades tillhörigheterna för vidare transport till den nordligaste delen av Andamarerna, Diglipur. Resan dit tog 12 timmar på en ass-spankande lokalbuss utan fjädring eller stoppning i dynorna, precis som det ska vara alltså.

Längs vägen färdades vi igenom orörd regnskog och små byar. Sista delen av resan gick genom ett stamreservat vilket den indiska regeringen bestämt ska skyddas från yttre kulturella influenser. Allt för att de isolerade stammar som fortfarande lever på öarna inte ska störas. Vi fick således ett papper som sa att vi inte fick lämna bussen, ta bilder eller på nått sätt söka kontakt med de få människor som fortfarande lever i reservatet. Vi tänkte inte mer på detta förrns en timme senare då vi ser män och kvinnor från Jarawa-stammen stående längs vägkanten. Tydligen är detta ovanligt då konkurrensen från indiska bosättare gjort att marken bara kan försörja de ca 300 människor som fortfarande lever utan kontakt med andra människor.

Väl framme i Diglipur kom vi fram till det enda stället att bo på. Hit hade en handfull andra turister hittat. Det första vi fick veta var:

"Have you met Uncle, he knows about everything here"

Uncle var tydligen en gammal polisofficer som sadlat om till resortägare och som alla hyste STOR respekt för. De vanligt svårstressade indiska byggarbetarna ökar alltid takten när någon av dem såg Uncle. Uncle är också en djupt religiös katolik och tar alltid med sig sin bibel under sin dagliga morgonpromenad till kyrkan. Vi märkte även snabbt att ingen arbetande på resorten ville svara på konkreta frågor utan alla sa bara

"I have to wait until Uncle get home"

Vi började fundera på om vi tagit in på Vito Corleoni guesthouse...

När väl en grov och reslig man syntes vid uppfarten till hotellet var vi något nervösa för det som väntas skall. Skulle Uncle acceptera oss på sin resort? Efter att bytt några ord med sina anställda tog Björn mod till sig och gick fram till mannen ifråga

"I think I haven't introduced myself.." Björn räcker fram handen

"Nice to met you, What's your name and country" svarade mannen med en mörk, auktoritär polisröst

"I'm Björn and I come from Sweden"

"I'm Uncle" Den allvarliga minen förbyttes till ett brett leende under mustaschen.

Nästa dag bestämde vi oss för en öutflykt, alla andra resenärer rekommenderade att först prata med... ja Uncle förstås. Tyvärr hann vi inte prata med honom innan den obligatoriska morgonpromenaden så vi frågade en av killarna i receptionen om det trodde att det var genomförbart trots kort varsel.

"Don't worry Uncle just makes one phonecall"

När Uncle väl kom hem lite senare ville vi försäkra oss om det var möjligt (och vi har ju lärt oss att Uncle är den man frågar vid det här laget). Uncle svarade avslappnat

"Here everything is possible"

Och med öns egna gudfader är allt verkligen möjligt.