Två araber i arabien

Det var ju inte så länge sen sist men resebegäret lockar och då blir det svårt att hålla fingrarna borta från onlinebokningstjänster. Så jag och Herr Strömstedt passade på och bokade en resa till Dubai.

På planet träffade jag och Linus en något förvirrad kinesisk tjej som hade lika lite ordning på sig själv som allt bagage hon hade med sig. Efter att hjälpt till lite blev vi två lyckoamuletter och en stående inbjudan till Shanghai rikare. Vid avstigning här i Dubai möttes vi av en värmevägg likt en hårfön som fastnat på nivå två. Trots att klockan inte var mer än 5 hade temperaturen letat sig upp till hela 32 grader. Även de annars ganska värmevana dubaiborna verkade pusta en gång extra när de klev ut genom de glasade dörrarna på den chict designade flygplatsen.

Vi tog det därför ganska lugnt under förmiddagen och satsade våra krafter på kvällen då alla restauranger har öppnat och folk är på gatorna och temperaturen gått ner lite. Vi började vår strapats genom staden med en sightseeing på fot genom ett av de flashiga köpcentrum som rests de senaste fem år under den intensiva och närmast ohejdade byggboomen som rått. Det är rätt svårt att få en överblick hur staden kommer se ut när det är färdigt då stora delar av staden liknar en gigantisk byggarbetsplats. Ännu svårare är det att förstå hur den hjärna som ändå måste finnas bakom det hela kan hålla alla bollar i luften. Det enda man kan konstatera är att det är långt ifrån färdigt.

Efter att strosat vidare ner längs den överskattade floden hamnade vi i den gamla staden, som iofs inte är särskilt gammal men som är en skön motvikt till den ohämmade kommersiella hets som råder i den nya staden. Här fanns det ett stort indiskt område, några moskéer och en hel del små restauranger representerande de olika etniska grupper som bor här.

Vi har slutligen redan handlat på oss cigarrer, rom och någon bok. Får se om väskorna blir påsläppta på planet efter all shopping som ska göras...

/Bröderna Dalton