Paquime

Efter att passerat världens mest trafikerade gräns, och efter ett otal timmar på förvånansvärt bekväm buss är vi i Mexikos största stat, Chihuahua. Namnet härstammar från det gamla indianspråket Nahua och betyder 'torr och sandig plats', vilket är en väldigt passande beskrivning.

Områdets mest kända invånare är den ettriga hunden med samma namn. Cowboykulturen (vaqueros) i Chihuahua är i högsta grad levande med westernhatt, höga/slitstarka boots och öl med tabasco i.

Trots att den lilla hunden knappast är någon brukshund är den väldigt populär. I de stora bensintörstande pickuperna betraktar de häpet världen som passerar. Likt en liten pojke som lånat pappas alldeles för stora cykel och inte kan nå ner till tramporna. Även den något glamorösa bilden av chihuahuan som Paris Hilton och andra stilförebilder lanserat kommer lite på kant när man ser dessa dammiga jyckar.

Det som drog oss hit var varken vaqueros eller hundar, utan det som lockade var just ursprunget till namnet och ursprunget till kontinenten. Innan nybyggarna koloniserat sydvästra delen av USA och norra Mexiko fanns en blomstrande kultur här. En civilisation som innefattade det mer kända Mesa Verde, men som hade sitt säte i Paquime, Mexiko.

Här lärde man sig att livnära sig på det lilla som öknen gav. Man lärde sig att bygga avancerade vattensystem med filtrering, rinnande vatten och vattencisterner. Långt efter att både staden och minnet av densamma suddats ut av ökensanden, lever fortfarande hantverket kvar. Något av den mest fantastiska keramik vi skådat.