Centralamerikas okända pärla

Det är fortfarande natt.

En svalkande bris smiter in igenom den lilla luckan i det halvvägs nervevade fönstet. Det är redan varmt, kvicksilvret har orkat sig upp över 30C och ryggen klistrar sig mot det nötta fusklädret i baksätet. Hårtopparna har börjat krulla sig av den nästan hundraprocentiga luktfuktigheten.

Ur radion strömmar karibiska rytmer ut i den omgivande natten och vår chaufför trummar med inlevelse sina fingertoppar mot den utsmyckade ratten.

Längst ner på den centralamerikanska landtungan krymper landmassan till en smal kil som länkar de nordamerikanska och sydamerikanska kontinenterna tillsammans. Här ligger Panama. Panama är resultat om Havanna och Miami skulle ha en affär och avlat ett oäkta barn. Den gamla staden med charmigt nedgångna hus samsas med höga betongtorn med glasfasader. Lite är det som att hela staden präglas av denna ambivalens, mellan tradition och modernitet. Och kanske är det just det som gör staden speciell.

Casco Vieja 

På en bergig udde i den västra delen av staden ligger den gamla staden. Här finns fortfarande lämningar av de fort spanjorerna använde för att skydda stadens rikedomar under slutet av 1600 talet.

Efter stadens modernisering föll den gamla stadsdelen i glömska och husen i förfall. De en gång så ståtliga husen blev till ett urbant slumområde. Efter att Unesco insett värdet att bevara området inleddes ett program med massiva satsningar på renovering och säkerhet.  

Presidenten flyttade hit likaså flertalet statsråd, i takt med detta ökade också polisnärvaron och säkerheten.

Men samtidigt fick områdets lyft till följd att stora delar av befolkningen inte längre hade råd att bo kvar i sina nyrenoverade bostäder. Fortfarande kan man se kritiska röster målade på banderoller, fästa på de hus renoveringen inte nått. Rädslan att bli av med det lilla man äger är utbredd och förståelig.

Bankdistriket

Längs den vidsträckta strandpromenaden reser husen sig i ett försök att nå molnen och himlen. Här har den kosmopolitiska stämningen tillsammans med en hel del kapital skapat ett regionalt bankcentrum. Längs betongträdens rötter trängs exklusiva gallerior med allt från Chloe till Prada och Armani, ett mecka för den shoppingtokige.

I de väldesignade restaurangerna erbjuds välgjord sashimi eller hemlagad ravioli samt en och annan hamburgare. Till skillnad från övriga Centralamerika finns här en nyfikenhet för andra smaker än det egna köket. Något som uppskattas efter allt för många måltider bestående av friterad kyckling och ris.

Panamakanalen

Ett stenkast utanför staden ligger Panamas kändaste byggnadsverk och attraktion, Panamakanalen.

Redan på 1500 talet drömde spanjornerna om en seglingsbar farled från stilla havet (Peru) till karibien (Europa). Det dröjde hela 400 år innan projektet färdigställdes av amerikanska kontraktörer 1914. De första 85 åren lydde de facto hela kanalzonen under amerikansk flagg, innan den slutligen lämnades tillbaka till Panama under cerimoniella former så sent som 1999. Det var också amerikanska trupper från kanalzonen som hjälpte till att störta diktatorn Noriega, under det för Centralamerika konfliktfyllda 1980 talet.

Trots kanalens ikoniska status och den rejäla tidsbesparing för skepp som seglar därigenom, börjar den idag bli omodern.

Containerskepp har länge byggts dimensionerade för att nätt och jämt passera genom slussarna. De nya containerskepp som idag byggs är dock ofta för stora för att passera genom kanalen. Detta var bakgrunden till att man 2006 beslutade om en utbyggnation av det befintliga slussystemet.

Det nya slussystemet har börjat konstrueras, när det står färdigt kommer dels de största skeppen kunna passera, och dels kommer det moderna systemet återanvända det begränsade sötvattnet.

Runt kanalbanken finns även flera nationalparker, den kändaste är kanske Parque National Soberania. Här trängs till ornitologers förtjusning över 500 fågelarter. Vi tar en promenad längs den relativt obesökta och välkända naturstigen Pipeline road. Höjdpunkten blir när vi på vägen tillbaka ser en grävlingsliknande figur i dikeskanten. Kvickt klättrar den upp i närmsta träd där vi kan iaktta den i över 15 minuter.

Den unika och väldigt söta tamanduan sitter i trädet och ser på oss med sina stora runda ögon. Tydligen har det fastnat myror i pälsen från den senaste måltiden, för vi kan tydligt se hur det kliar i rektalområdet. Något som den lilla myrsloken lätt fixar med de överdimensionerade björnlabbarna.

Efter allt kliande blir den trött och somnar plötsligt till i trädet samtidigt som den hänger i den ena armen. Vi har svårt att dölja förtjusningen när vi återvänder till parkens utgång, och till vår salsaälskande taxichaufför.

Panama är en fantastisk stad att besöka, sannerligen en av Centralamerikas okända pärlor.