Druk path: Trekking i Bhutan del 3

Dag 5 - anspänning

Under morgonen var vi ganska nervösa, färskt i minne var den sista dagen vi vandrade. Med tanke på den nödvändiga vilodagen igår måste vi också göra en längre vandring än planerat idag, för att kunna hinna fram till Thimphu imorgon. Denna extralånga vandring  innehåller flera ordentliga klättringar, den högsta på över 4200 meter.

Morgonen började dock jättefint, det var strålande sol och benen kändes förhållandevis pigga. Dessutom vandrade vi alla tillsammans under morgonen för att ingen skulle komma på villovägar. Vi vandrade runt den lilla sjön och började sedan stigningen upp mot nästa bergspass. Det var ganska brant men det flackade av emellanåt så det gick bra att vandra.

Efter en timmes vandring var vi på toppen och här var det väldigt annorlunda.De tidiga så rikligt förekommande blå tallen hade försvunnit och rhododendronträden hade krympt ihop till buskar. I övrigt ganska kargt och förhållandevis likt de nordiska fjällen. Här uppe kunde vi för första gången få ordentlig utsikt över höga bergtoppar på avstånd och samtidigt blicka ner i floddalarna. Vi kunde t om sen den floddal vi gått vilse tidigare dag.

Vi kunde också slappna av och njuta under färden då leden nu blivit små uppförsbackar med följande små nedförsbackar. Helt enkelt en fantastisk dag att vandra Några timmar senare nådde vi en lång, brant stigning med löst skiffersten som underlag. En liten bäck letade sig igenom skifferstenen till en närbelägen liten fjällsjö.

Det började också blev väldigt högt och jobbigt att gå. Jag gled in i en dimma där jag bara kunde höra min flämtande andning och synfältet började  krypa ihop till en tunnel. Vi fortsatte stigningen långsamt uppåt, noga med att inte spränga oss. Efter att ha hämtat andan på toppen kände jag mig genast fräschare och redo att fortsätta. Vår käre kock var överlycklig över att färden uppför gått i maklig takt. Han kunde då passa på att samla i vild vårlök i buskagen, något som senare användes i maten till kvällen.

Resten av dagen var njutbar och vi kunde konstatera att vi nått fram till lägret flera timmar före planerat. Vi hade alltså inte gått så långsamt som vi först trott. Grabbarna i lägret firade den lediga eftermiddagen med att spela en bhutansk version av varpa.

Dag 6 - Framme

Vi har hela veckan haft med oss två hundar som vi trott tillhört någon i lägret. På kvällarna har vi därför gett dem lite av våra matrester, när vi inte orkar äta mer. Idag frågade vi vems hundarna är egentligen?

Döm om vår förvåning när svaret blev att det måste vara någon jakherdes hundar som valt att följa med oss. Vi har alltså knyckt någon stackars jakherdes hundar. Renzen skattade när vi frågade om de inte saknar hundarna."Jo, det är klart" men de följer efter folk i bergen och är vana att leva här uppe. Och hundarna såg ärligt talat ganska tjocka ut, så det går säkert ingen nöd på dem.

Annars ville vi alla göra en tidig start för att komma fram så fort som möjligt. Alla utom kocken Raj. Han var bakfull och hade inte bråttom eftersom han lagade mat. När han irriterat de andra tillräckligt blev han till slut av med sina grytor som blev tvångsdiskade av de andra killarna.

Vi kunde därefter packa ihop och fortsätta. Precis som gårdagen var det strålande sol och underbara vyer. Vi såg en hel del djur under vägen. Efter några lättare stigningar var det mest lättare utförsbackar innan vi nådde Padjoding. En bergsida där Guru Rimpoche (mannen som enligt legenden tagit buddhismen till Bhutan) mediterat.Här låg ett kluster med tempel i varierande storlekar. Vi letade oss ner till ett kloster som vi besökte och bad en kort bön. Eftersom det var söndag hade många tagit på sig finkläder och vandrat upp i motsatt riktning för att be om mer välgång i livet.

Resten av dagen blev nedfärden allt brantare och allt varmare ju längre ner vi kom. Höga tallar växte snart fram i en skog omkring oss. Det var svårt att riktigt njuta av skogen, när vi hade hotellduschen i tankarna.

Väl nere sa vi hejdå till vårt gäng och gav dem välförtjänt ganska ordentlig dricks. Vi vinkade adjö och tog vår väntande skjuts tillbaka till staden. Vi hann precis stiga in i lobbyn när himlen åter öppnade sig.