Kaffe

Det är morgon i de colombianska anderna, nattkylan håller fortfarande den mysiga bergsstaden Manizales i sitt grepp. Några bagare har trotsat vädret och säljer nybakta, ostfyllda croissanter till de studenter som passerar längs gågatan.

Vi kastar på oss en extra tröja, torkar ur sömnsanden i ögonen och lämnar hotellet gäspande. Klockan har precis passerat 7. Björn ställer sig längs gatukanten och vinkar in en gulfärgad, pimpad Mitsubishi med en extremt sänkt kaross. När taxin saktar in öppnar vi bakdörren och hoppar in.

"Till Hacienda Venecia tack." Den tjugoåriga killen i framsätet ser väldigt förvånad ut och tittar storögt på oss. "A Hacienda Venecia, por favor" upprepar jag. Vi tittar oss omkring några sekunder innan vi inser, det är ingen taxibil.

De två något förvirrade, och generade turisterna ber om ursäkt och vinkar istället in nästa gulmålade bil, som mycket riktigt är en riktig taxi. En halvtimme genom bedårande bergslandskap når vi fincan, slarvigt översatt småjordbruket. I de bördiga jordarna med stabilt klimat prövades det på 1700 talet att odla den importerade kaffebusken för första gången. Det visade sig att busken trivdes alldeles utmärkt i Colombia och att man här, till skillnad från många andra områden kunde få två skördar istället för en per år.

Industrin växte och blev en av det viktigaste inkomstkällorna för det nyligen självständiga Colombia. Idag är epitetet colombianskt kaffe en kvalitetsstämpel och en källa till mycket stolthet.

Utöver oss är det en skara gråa damer, inbitna kaffedrickare från Storbritannien som kontaktat fincan. I syfte att lära sig mer om hur man odlar och brygger ett riktigt gott kaffe. En vältalig reslig kille presenterar sig som Alex och hälsar oss välkomna till plantagen.

"Vi börjar här" säger han och pekar med hela handen mot ett rum i den den enorma haciendan där bekväma stolar står uppradade längs ett konferensbord. Vi får lära oss allt från hur man bäst odlar kaffeplantan till var i världen det exklusivaste kaffet finns och hur man ska brygga det för att aromerna bäst ska bevaras.

Alex delar även ut en näve kaffebönor till oss som ska sorteras i bra och dålig kvalitet, allt i jakten på det perfekta kaffet. Höjdpunkten för de brittiska damerna blir när vi får rosta och brygga vårt eget kaffe. Uttryck som "marvelous" och "lovely" sprider sig som en löpeld i rummet. Själv sippar vi lite på det kaffe som serveras och konstaterar än en gång att kaffe inte är något som faller oss i smaken.

Alex förklarar vidare att anledningen till att hanteringen av bönorna är så viktig är därför att det leder till olika aromer. Beroende på var bönan växt, hur den plockats, hur den skalat och slutligen hur den rostas har betydelse för om kaffe får en ton av vanilj, läder eller citron.

När kaffet är uppdrucket tar vi på oss de stövlar som tillhandahålls för att bege oss ut i plantagen. De flesta av tanterna stannar lite irriterat kvar av den enkla anledningen att de inte tagit med sig skohorn. Hur kan man då åter få på sig sina egna skor?

Vi vandrar runt bland de blodröda bönorna innan vi säger tack till Alex och tar en taxi hem.

Denna gång kontrollerar vi att det är en taxi innan vi sätter oss i den.