Pablos flodhästar

Det är inte bara de grymma metoderna som gjorde Pablo Escobar till en av de mest kända gangstrarna genom tiderna. En stor del av hans berömmelse kan tillskrivas det excentriska levernet. Som en mästare på PR odlade han aktivt myten om en person larger than life. Det är svårt att glömma erbjudandet om att betala Colombias hela statsskuld mot immunitet. Uttalanden som detta kom att bli ett signum för den mediekåta Escobar.

Tre timmar utanför Medellin finns det som skulle bli Pablos och Medellinkartellens lekstuga, Hacienda Napoles. Här skulle stora delar av det gigantiska brottsimperiet manövreras från. Och hit skulle politiker, journalister, modeller samt privata präster tas för att förundras över en man från så enkel bakgrund nu kunde äga så mycket. I PR-syfte byggdes här ett enormt mansion med tillhörande helikopterplatta, squashplan och enorm utomhuspool.

I garaget trängdes hundratals veteranbilar från filmer som Gudfadern med limousiner som vanligtvis bara var tillgängliga för statschefer.

Till avund för andra maffiabossar var också området utrustat med flykttunnlar till den närliggande floden och privat tjurfäktningsarena. Hit togs världskända tjurfäktare för att uppträda för maffiatoppar och inbjudna gäster. Navet i verksamheten var dock flygfältet. Från detta och andra liknande fält skickades små passagerarplan fullastade med kokain norrut via Karibien och Centralamerika till USA. Vid tidpunkten var det som att äga en privat sedelpress.

I sin längtan efter känslan av afrikansk savann köptes fullvuxna afrikanska vilda djur. Inom kort bodde både elefanter, noshörning, strutsar och flodhästar på området. Pressen var inte sen med att rapportera, med lika delar ironi och fascination. De flesta av djuren försvann eller självdog i samband med Escobars död. Med flodhästarna var det annorlunda. I ett främmande land utan naturliga fiender, gott om bete och behagligt tropiskt klimat frodades de.

Till en början i tysthet. Men varefter hjorden blev större blev också den lilla sjön trängre. Till slut tog två ungdjur steget fullt ut och lämnade parken. De satte skräck i bönder på omgivande marker, gjorde nattliga frosseriräder på åkrar och försvarade aggressivt sin nyfunna pöl mot närgångna småbåtar.

Till slut fick de bestämmande i området nog och kontrakterade två tyska storviltjägare för att få slut på plågan från de ilskna nykomlingarna. Flodhästarna hittades och sköts, men till myndigheternas förvåning utbröt ramaskri. Trots de mängder av människor som dött i konflikter var det för mycket enligt många att ge sig på de oskyldiga(?) flodhästarna. Det bestämdes att de ytterligare flodhästarna fick vara i fred och att man skulle hålla dem kontrollerade, inom ranchens område.

Detta blev också starten till nöjesparken Hacienda Napoles, enligt företaget själva en äventyrspark för hela familjen. Och det är en sannerligen bisarr upplevelse att besöka en nöjespark med narkotrafikanter och drogkungar som tema. Museum med rörande förklaringar och skrämmande bilder om Escobars förbrytelse delar utrymme med ett zoo bestående av de kvarvarande flodhästarna och andra djur samt ett gigantiskt vattenland med enorma rutschkanor.

Det är svårt att förstå syftet och riktigt ta in ytterligheterna, men kanske är det den bästa sammanfattningen på ett bisarrt och tragiskt liv.