Ovan molnen

Ett tjugotal länder har toppar över 6000 meter, Ecuador är ett av dessa. Faktum är att större delen av landet utgörs av Amerikas största bergskedja, som parkerat sig mitt i landet.

I norra delen av dessa högländer kan man hitta den smaragdfärgade sjön Quilotoa. Den rymmer botten på en uråldrig och massiv vulkankrater. Runt om kratern finns flera små samhällen som fortfarande får sitt huvudsakliga levebröd från jordbruk.

Det håller dock på att ändras. Den 300 personer stora byn Quilotoa har öppnat flertalet gästhus för långväga besökare. Vi bor hos en liten familj som fortfarande saknar elektricitet, vilket de flesta gör i byn. Vår familj har inrett övervåningen med enkla, men hemtrevliga rum.

Efter flera månader längs havsytan är vi inte riktigt beredda för den stora skillnad som gäller uppe i bergen. Luften häruppe är syrefattig och varje steg är till en början en rejäl kraftansträngning. Inte förvånande kanske, då byn ligger lika högt som de högsta bergstopparna i Europa.

Här är det ingen som reflekterar över detta självklara faktum, det finns ju oräkneligt med byar på över 4000 meters höjd i Anderna. Hemma i Europa finns det endast ett fåtal bergstoppar som är lika höga.

Många av de småbönder vi möter, noterar roat våra problem med att bestiga de minsta kullarna. Iklädda klackskor och knälång kjol samt ett barn fastknytet på ryggen, joggar de med lätthet upp för backarna. Runt kanten av vulkankratern leder små stigar vidare mellan väldoftande buskar, kaktusar och enorma grästuvor. På sina håll står några lamor och tuggar.

Utsikten är dock värd besväret. Från dessa toppar kan man skåda ut över ett vidsträckt landskap. I fjärran syns Ecuadors näst högsta berg, Cotopaxi. De mer låglänta dalarna ser ut som ett surrealistiskt miniatyrlandskap härifrån, ovan molnen.

På vägen tillbaka träffar vi den trevliga och pratglada Joselyn. Vi försöker på hackig spanska beskriva hur vackert området är och hur ansträngande det är att vandra här för oss ovana kustbor. Hon skrattar.

Frågan om vi behöver varmare kläder är välkommen. Under samma dag hinner temperaturen här både passera advent, valborg och midsommar. "Jag har lite vantar och en varm mössa" fortsätter Joselyn. "Jag ska bara bära in lite foder till mina får och lamor först. Titta förbi det där blåa huset om en halvtimme" säger hon och pekar på ett betonghus i utkanten av byn.

När solen går ner förbyts den behagliga sommarvärmen åter till den kallaste novembermorgon. Vi kryper in i våra nyinhandlade alpackatröjor, kurar ihop oss bredvid de vedeldade kaminerna i allrummet och tar en varsin kopp nylagad varm choklad.

Påverkade av dagen strapatser blir det en tidig kväll. Bredvid sängen är kaminen redan tänd och vid dess sida finns en prydlig stapel ved för nattens vidare behov.