En studie i salt

Städer som besöks av många turister riskerar att förlora sin själ och på ett sätt bli en karikatyr av sig själv. De imponerande vitlackerade tvåspannen har sedan länge förlorat sin direkta koppling till ursprunget. Väldigt vackert utsmyckade, men på samma gång en urvattnad pastisch. Hästarna trippar med tålamod runt den unescoskyddade och relativt intakta gamla staden.

Andra världskrigets bataljer drabbade de centraleuropeiska städerna i allmänhet och det polska städerna i synnerhet hårt. Myten säger att Krakow sparades flygbombningar och tungt artilleri just på grund av dess skönhet. Källor från den röda armén menar däremot att när offensiven nått sydvästra Polen var tyskarna krigströtta och bjöd inte längre något hårdare motstånd, varför artilleri inte behövdes. Sanningen ligger säkerligen någonstans där emellan.

Själva hjärtat av staden har både historiskt varit, och är än idag det imponerande stora torget. Härifrån sträcker sig medeltida kullerstensgator ut i varje riktning, likt grövre artärer ger de resten av staden syre och näring.

Det som tidigare var en ringmur har genom tidens förfall försvunnit, dess plats ersatts med en gemytlig och promenadvänlig park som kramar om de äldsta delarna av staden.

Ett tiotal kilometer söder om centrum ligger den lilla byn Wieliczka, här har ett uråldrigt och uttorkat hav skapat möjligheter för ett samhälle. Saltet som deponerades har gett upphov till en kurort med utlovade magiska kvaliteter. Över jord finns fortfarande en hel del spahotell. De största skatterna finns dock under markytan. Precis som andra gruvor i exempelvis Falun och Potosi utgjorde gruvorna här en betydande del av det närliggande Krakows ekonomiska välstånd.

Salt var under medeltiden exklusivt, och det kunde därför finansiera byggandet av det pampiga men samtidigt intrikat dekorerade kungliga slottet. Den mjuka saltstenen var lätt att bryta, och arbetarna blev med tiden allt skickligare att bryta den. Överbliven tid gick åt att skapa rum i den formbara mineralen, mindre kapell blev till för att be om säkerhet och välsignelse. Rummen och de rudimentära skulpturerna blev eftersom allt mer sofistikerade.

Till slut fanns ett enormt system av tunnlar och rum omfattande nog att rymma en mindre stad, och kapellen växte till enorma underjordiska kyrkor. Ryktet började så småningom gå, arbetshästar som levde sina liv nere i tunnlarna var friskare än de hästar som fanns ovan jord. Även arbetarna här var betydligt friskare än arbetare och bönder utanför gruvan. Kanske var det den salthaltiga och torra luften som var renande.

Sägnen om Wieliczkas helande krafter spreds vida. Många personer ur den polska och tyska societeten reste hit i hälsobringande syften. Personer som Kopernikus, Chopin och Göthe och satte alla sin fot här. Än idag är Wieliczka ett alternativmedicinsk centrum. Många kommer hit förhoppning om att inhalationer av gruvsalt ska underlätta respiratoriska problem som obstruktiva lungsjukdomar och tuberkulos.

En kväll spatserar vi långsamt runt de mysigaste delarna av staden. Förbi de klassiska turistfällorna; marknadsstånd fyllda med kitschiga souvenirer och caféer med bra läge och hutlösa priser.

Plötsligt uppfattar våra öron en svag nyans av violin. Lite närmre, lite tydligare letar sig sorgliga toner fram mellan de kullerstensprydda gränderna. Melodin är ovanlig, det är inte de vanliga överspelade gatuhitsen (Hotel California och Gudfadern) i medioker version. Musiken är ovanligt nog av gammalt slaviskt ursprung. Våra öron spetsas likt i vakthund i hopp om att fånga upp hela den melodi som spelas.

Varje finger landar vid den exakta punkten för den optimala tonträffen på de olika strängarna, precis som att de vore noga uträknade av en dator. Samtidigt finns det ingenting mekaniskt i rörelserna utan fingrarna flyter ivrigt som en strid bäckfåra längs halsen på violinen.  Utan ansträngning kan tyckas. Fram träder en ordlös berättelse om staden. Så otroligt vacker men som samtidigt bär på ett stort vemod och mörker.

Musiken lyckas hela tiden hålla sig på rätt sida av dem smakfulla sentimentaliteten utan att någon gång falla ner i pekoralens avgrund.

Det visar sig att flera av de gatumusikanter som uppträder i dessa kvarter också är klassiskt skolade. Antingen lärare eller studenter i musik på det traditionstyngda och välrenommerade Jagellonska universitetet i Krakow. Vissa passar på att tjäna en extra slant under sommaren som gatumusikanter. Jag är inte förvånad.

Krakow är trots allt ett guldkorn. En av mina absoluta favoritstäder i både Europa och kanske i hela världen. Folk här är genuint trevliga och en smula charmigt blyga. Prisbilden är modest och resan hit från norra Europa är kort. Till min förvåning är maten också vällagad till skillnad från många andra östeuropeiska länder. Det är lätt att hitta ovanliga delikatesser som gås, grynkorv och grisknoge.

Så bli gärna överraskade, besök Krakow.