Det leende landet

Kambodja. Det märks tydligt att kriget här slutade för bara några år sedan, människorna är fattigare här än på andra håll i Sydostasien.

Många bär kvar tydliga ärr om det tid som flytt och det många minor som lagt ut, i form av saknade armar och ben. Hur djupa de mentala ärren är omöjligt att uppskatta. Under 1975 - 79 huserade en av historiens värsta despoter i Kambodja. Pol Pot och hans mannar lyckades under bara 3 år och 8 månader begå en av historiens värsta massaker, allt i det socialistiska experimentet Kampucheas namn. 2 miljoner människor avrättades, utan någon mer specifik anledning än ett klasshat (av en 12 miljoner stor befolkning) och Kambodja kastades tillbaka till medeltiden. Först på senare år har ansträngningar gjorts för att ställa de ansvariga männen tillrätta.

Idag har fredens olivkvistar nått Kambodja, och 29 års inbördeskrig är över. Trots detta trauma är folk helt otroliga,de har en underbar värme och bryr sig om dig som utomstående, nått som är svårt att riktigt ta in med tanke på de otroligt långa svåra åren. Vi i västvärlden har verkligen mycket att lära. Första dagen i landet spenderade vi på skumpiga vägar i riktning mot den gamla huvudstaden, Angkor. Vi spatserade ner längs stadens gator och försökte hitta en bank villig att acceptera våra plastkort.

Pengar är förövrigt en historia i sig här. För det första används en inhemsk valuta :riel i praktiken vid endast små inköp. För stora köp används istället amerikanska dollar, för att sedan ge växel i riel. Inte nog med det utan bara för kul skull (eller for att det finns mycket thailändska företag här?) använder man också thailändska baht över hela landet. Slutligen stämmer inte kurserna överhuvudtaget om man inte räknar att 1$= 10 sek (1 sek = 400 riel, 1$ = 4000 riel) Ja för att göra den redan långa historien lite kortare så kan man konstatera att det är en ren djungel.

Vi besökte även War Museum, något av det starkaste jag gjort. De gamla rostiga vapnen var i sig inte så skrämmande, men vår guide hade själv deltagit i stridigheterna för endast 7 år sedan. Han hade förlorat alla sina vänner. Pappan blev mördad av röda khmerenas härjningar, hans hemby nedbrunnen, hans systrar hade flytt till någonstans i väst och mamman nämnde han ingenting om.

Anledningen han slutade strida ett år innan det officiellt slutade, var att han inte orkade ta sig runt utan det ena benet längre. Han hade redan hoppat runt utan ena benet och på kryckor i djungeln i två år, under brinnande krig. Trots detta bagage uppvisade mannen en orubblig tro på godheten och Kambodjas framtid.

Men är långt från misär här. De flesta människor är genuint glad att se oss, de få turister som hittills hittat hit. Här finns också ett av världens underverk, Angkor (Wat). Under fyra århundraden byggdes en enorm stad upp i norra Kamboja. Vid 1100 talets början nådde det sin höjdpunkt, då bodde över en miljon människor i Angkor, den kungliga huvudstaden. I dag finns ett 70-tal tempelkomplex kvar, spridda över en imaginär kvadrat på 30*30 kilometer. Det största templet; Angkor Thom, består av flera olika tempel omgiven av en omfattande kunglig mur.

Det solklart mest kända, mest välbevarade och enskillt största templet ligger för sig själv. Jag har aldrig tidigare upplevt något så storslaget, och tanken att det byggdes i mitten av 1100 talet är svindlade. Storleken går inte riktigt att beskriva med ord, samma gäller med de intrikata väggsniderierna och den mystiska atmosfären. Angkor Wat är helt enkelt ett tempel man måste se innan man dör.

Avslutningsvis kan jag bara säga till de som blivit skrämda av Kambodjas oroliga och blodiga historia. Kambodja är ett jättevänligt och otroligt trevligt land. Även om det fortfarande finns många landminor och fattigdom så har jag inte kännt mig det minsta osäker. Det är ingenting jag kan säga om ett flertal storstäder jag besökt. Den glädje man ser i människors ögon, en glädje människorna här så gärna vill dela. En glädje för så lite, det genuina och oförstörda gör det till min favorit i Sydostasien och jag kan absolut tänka mig att återvända vid ett senare tillfälle.

Ta chansen att bli överraskade, ta chansen att åka till Kambodja och möt det äkta leende folket.