Taman Negara

selamat datang Taman Negara!

söndag 11 april 2004 Kuala Lumpur, Malaysia

Då var det dags för en ny episod för hurtbullarna inom oss, en djungel skulle passeras med hjälp av ryggsäckar, ficklampor, tre stycken fransmän, ett par fötter och en guide med en stor machete. På vägen skulle vi stifta bekantskap med fladdermöss, kackerlackor och iglar (om vi hade riktig tur även tigrar). Fransmännen bestod iaf av tre naturknuttar som rest till denna djungel för att få en skymt av den mycket sällsynta självmordsstorken. Så gruppen såg alltså ut så här: Francoise, fransk igenjör från Paris och den enda franska person som kunde hygglig engelska Anne och Remy, franskt par i 30 årsåldern från Azurkusten i södra Frankrike samt Knatte, Fnatte och Tjatte (dvs oss tre).

Efter proviantering vilket bestod av kakor och nudlar så var Team Sweden/France redo för vad som djungeln väntade. Det första vi möts av är en röd tusenfoting (milliped) i 20cmsklassen som onekligen såg ganska giftig ut. Guiden som kallade sig Crazy Like Monkey (vilket jag förkortade till Tarzan) försäkrade dock att den inte alls var farlig och försökte ivrigt att få någon att avsmaka en tugga.

...ingen smakade

Tarzan berättade dock att millipeds brosa centiped inte alls var lika trevlig, eller som han själv uttryckte det: "Om milliped biter dig kan du skratta, dansa och sjunga. Om centiped biter dig så skrattar inte du utan den åt dig, du dansar och sjunger nog med änglarna istället"

..fler än en person satte sitt saliv i vrångstrupen.

Vi hinner inte gå mer än hundra meter innan Lotta nästan kliver på en till tusenfoting i samma storlek, den såg lite annorlunda ut säger jag och ropar på guiden. Medans Lotta fortfarande står chockad kvar på stigen förklarar han att det var en centiped (giftiga brosan) som nästan gått över Lottas ben. För att alla ska kunna se besten, kastar sig Tarzan bak i ledet och håller fast den livsfarliga insekten med två minimala pinnar i äkta Steve 'krokodiljägarn' Irwin-maner. När han försäkrat sig om att alla sett den och knäppt minst två rullar kort fortsätter färden. Växterna vi ser på färden kan sammanfattas så här: Om dem inte har sylvassa och långa taggar så är de giftiga, ipohträdet t ex som Orang Asli (urinvånarna i skogen) använder för att framställa pilgift med.. en droppe räcker även för att döda en fullvuxen människa.

Efter 2,5 timmars skön vandring i skogen så stannar vi för första gången och Tarzan packar upp ett av de 20 kexpaketen (han hade räknat att det var normal konsumtion för 6 europeer på två dagars vandring =) och vi fikar en stund. Det nästa som vankas är att spana in en grotta.

Grottan beboddes av tusentals fladdermöss och 1 orm som åt dem. Flera tusen fladdermöss tillverkar en hel del bajs, så det fanns även kackerlackor och dyl. i den decimeterdjupa spillningen på golvet. Guiden lovade oss dock att grottan vi skulle sova i inte alls liknade den här.. (puh tänker vi) utan grottan vi skulle sova i var dubbelt så stor, hade dubbelt så mycket fladdermöss och dubbelt så mycket bajs på golvet att sova i.

TREVLIGT.

Den svenska delegationen var inte alls nöjda med informationen, speciellt inte Lotta och Sofie som funderade på att vända tillbaka. när vi kommit fram till den andra grottan visade det sig att den visst var dubbelt så stor, men den innehöll kanske 20 fladdermöss (och inga där vi sov). Detta berodde på att denna grotta var alldeles för ljus på dagen, det gjorde alla på bättre humör och vi avnjöt en jättegod currykyckling innan vi somnade gott på grottgolvet.

Dag 2 såg vi massa spår efter skogens marodörer, elefanterna. Spåren kan lätt accocieras till dem som folk lämnar på en Hultfredsfestival. Omkullvälta träd där dem gått, matförpackningar (bark och liknande) utspridda överallt dem ätit, bajs längs den nertrampade stigarna och den kanske viktigaste likheten som extrema elefantindivider tar sig till: istället för bajamajsvältning så välter elefanterna helt sonika (människo)trädkojor. Enligt Crazy like Monkey så är dem mycket värre än tigrar att möta i skogen.

Lite senare under eftermiddagen kommer vi fram till en fast by för Orang Asli. Vi fick se när dem gjorde upp eld med bara pinnar (imponerande) och när dem tillverkade perfekt symmetriska blåsrörspilar. Sen var det dax för höjdpunkten på besöket, att prova ett riktigt blåsrör. Knatte, Fnatte och Tjatte lyckades väldigt bra bra, sen var det dags för fransmännen. Francoise fick inte alls iväg pilen efter tre försök. Anne gör sig redo för att skjuta.. Remy säger åt henne att vänta för han vill ta ett kort framifrån, Anne skrattar till för hon tycker att han ser så rolig ut och blåser iväg pilen av misstag!

Alla håller andan..

Pilen visslar förbi 5 cm från Remys vänstra tinninglob och med tanke på att man jagar apor i trädtopparna med ett sånt blåsrör kan man bara tänka sig konsekvenserna om den träffat. 2 minuter senare står han fortfarande kvar helt förstenad med ögonen stora som tefat och kan inte få ur sig ett ljud. Anne säger: (som alla tjejer säger i sånna situationer ;) 'jag trodde ju du hade flyttat på dig..'

Trekkingen avslutas sedan med att vi fick åka ringar ned för floden tillbaka till byn, det var verkligen något som var fantastiskt roligt.. speciellt i forsarna där det gick undan som sjutton. Ringarna är enligt alla det roligaste moment vi gjort på någon trekking.

Kvällen blev tidigt och alla sov som stockar i sina guesthousesängar.

Björn alias 'Stigfinnaren'