Drakarnas ö

Ända sedan det blev klart att vi skulle till Indonesien har jag velat åka till två öar: Komodo och Rinca. Så väl i Bali tog vi tillfället i akt och bokade en 5 dagars kryssning runt i Indonesiens övärld. Resan började med en hemsk färjetur till Lombok där själva segelbåten fanns och där det egentliga äventyret började. Vi bekantade oss med ett trevligt par från London (Ben och Cathy), en tjej från Schweiz (Sabrina, trevlig hon också) och massor av tyskar varav många inte pratade engelska. Guide på resan skulle bli den 28 åriga Gusti från ön Flores och tillsammans med besättningen såg det ut att bli ett härligt gäng. Redan från början blev vi välkomnade med turkosblå vatten och gassande sol så det var bara att smörja in sig i sololja, ge sig upp på soldäck och börja lapa sol som en däckad pälssäl i väntan på att vi skulle nå den första ön.

På Perama Island väntade bra snorkling, beachvolley samt kvällens överraskning: sång och dans. Hela besättningen med den indiska discokocken Stephen i spetsen stämde upp i så vitt varierande låtar som: 'we shall overcome', 'rivers of Babylon' och klassikern 'happy happy song'. Efter det var det kvällens stora soloakt som gällde. Kocken Stephen dansade och sjöng med enorm inlevelse några indiska låtar innan det var dags för alla passagerare att ta varsin låt. Tyskarna inledde lite trevande med traditionell tysk ompabomba musik, britterna tog en variant av Rudolf innan det var våran tur att gå upp. Team Sweden drog på beprövat 'crowdpleaser'maneer upp en ur publiken för att vara midsommarstång. När någon till slut offrat sig så kommer kvällens stora succé: små grodorna!. Alla insisterar på att lära sig den. Kvällen blev tidig och vi lade oss till rätta på däck för att sova under tiden som båten seglade vidare mot nästa ö.

Vid 6 stannar vi vid Satonda Island, som är en jättefin ö med en berömd saltvattensjö. Efter lite trekking upp till utsiktspunkten går vi ner till sjön och tar ett efterlängtat morgondopp. Dagen spenderades precis som dagen före med ett flitigt jobbande på solbrännan, vi gör även ett kort stopp på ön Sumbawa och Dongo Beach innan det lider mot kvällning igen. Precis som kvällen innan så är det sångafton och discokockis kan inte låta bli att dansa sig dyngsur av svett innan vi lägger oss på golvet som börjar kännas hemma på nått sätt.

Dag 3 så anländer vi då till resans huvudmål och höjdpunkt: ön Komodo.

Komodo är en liten vulkanö iklämd mellan de större Sumbawa och Flores, den är karg med mest buskvegetation och gräs. Omedelbart efter att vi kommit i land börjar jakten på öns stora attraktion.

Vi hinner inte ens ur byn innan vi ser den första. 4 m lång 130 kg tung, beväpnad med sylvassa klor och tänder är Komodovaranen världens i särklass största ödla. Det speciella med den är att man bara kan hitta den på Komodo, Rinca och Flores.

Vi följer efter den enorma reptilen medans vi tar bilder. I upphetsningen över ödlorna och i mitt försök att fånga storleken på kort ber jag Sofie satta sig framför ödlan. Jag ser mig inte riktigt om och backar för att knäppa bilden. Plötsligt ropar någon till och jag vänder mig om i all hast:

1 meter från mig ligger tre andra fullvuxna individer och jag tror säkert att dem gärna skulle velat haft mig till middag. Som tur är så är ödlorna väldigt slöa och det är ovanligt med incidenter. Vi stannar en stund i byn och fler ödlor samlas p g a av allt matos i luften, till slut kan vi räkna till 7 st ståtliga djur. Under tiden vi står där och begrundar dem frågar en guide (ormrädda) Lotta:

Do you want to see a snake?

NO!

Are you sure?

YES!

Ok, but there is a snake in tree just over your head

Och mycket riktigt sitter det en liten grön giftorm precis över stackars Lotta.

På schemat står sedan hiking runt ön, eftersom det är en karg ö och ganska högt så får vi en fantastisk vy över de omgivande vulkanöarna.

Innan vi lämnar Komodo passar vi på att snorkla på Red Beach för att spana in trippens bästa korallrev, turen håller i sig så innan vi slänger av oss masken har vi hittat både drakfisk och bläckfisk. 

Kaptenen sätter kurs mot Flores och den pittoreska fiskebyn Lubanbajo. Sätter mig ner och snackar musik, snowboard och andra saker som gör livet värt att leva med den schweiziska tjejen Sabrina när någon plötsligt ropar till. Alla rusar ut i uppståndelsen som visar sig vara en flock delfiner på ungefär 50 djur. Dem har bestämt sig att korsa vår kurs och innan vi vet ordet av hoppar flera ungdjur runt fören på vår båt innan dem lika fort som dem dök upp ger sig av igen.

Det är nästan skymning när vi anländer i Lubanbajo, så vi går en snabb tur genom byn innan vi sätter oss på ett fik för att avnjuta solnedgången och de omgivande bergen, vackert.

Kvällen är sedan avslutningsfest för dem som valde att stanna på Flores. Besattningen riggade upp julgransbelysning i matsalen/sovsalen för att få den rätta stämningen. Alla turister på däck var dock inte så sugna på indonesisk techno och ville istället prata, så dansgolvet dog rätt fort och alla samlades uppe på soldäck för att leka en lek. Den gick ut på att skicka höger/vänster och den som förlorade fick ta en klunk av det ytterst äckliga palmvin som någon släpat med sig. Tre båtmän var med i hopp om att få alla turister fulla. Det hela slutade med att bara dem fick dricka , den som gräver en grop..

Dag 4 besökte vi Rinca som är en mindre version av Komodo och jag gav ett riktigt långt farväl till mina sötnosar innan vi åkte vidare till andra öar där det inte finns några fler ödlor.

Dag 5 var sista dagen och alla som var kvar kände vemod för att lämna den båt som varit hemma den senaste veckan. Innan vi sa hejdå skulle vi först besöka Moyo, en jämfört med de andra en väldigt platt och grön ö. Öns attraktion och anledningen att vi åkte dit var ett vattenfall 2-3 km utanför huvudbyn. Väl framme hoppade alla i efterlängtat sötvatten och badade en bra stund innan vi begav oss tillbaka till båten igen.

På kvällen sa vi hejdå till alla och jag gav min favoritkock (har inte ätit så god mat hittills plus att han kan sjunga =) en stor kram innan bussen mot Lombok kom och hämtade upp oss vid kajen. En på många sätt oförglömlig resa!