Sokushinbutsu

Efter Tokyo åkte vi till Nanas lärare Abe i några dagar. Han bor ute på landet tillsammans med sin familj.

Måndag 29/8

Idag vaknade jag upp med en stor lufs som låg och kramade mig. Tamekei den äldsta sonen i familjen, muskulös till och med med svenska mått hade kopplat ett ordentligt wrestlinggrepp om mig. Flinet han gav mig gjorde att jag vaknade upp på rätt sida. Detta trots att klockan bara var 7. Yoko, mamman måste ha varit uppe halva natten för att göra i ordning frukosten. Grunden är som till många måltider ris med olika tilltugg till beroende på vilken tid på dygnet det är.

Anledningen att vi skulle upp sa tidigat var att familjen skulle till Sendai och besöka farföräldrarna medan vi skulle stanna kvar i Yamagata och åka på sightseeing tillsammans med vänner till familjen.

Så det första vi gjorde den dagen var att åka förbi en liten gumma som bodde i ett jättestort hus. Takeme var en jättetrevlig liten tant som först visade oss upp i bergen till ett tempel som låg vid foten av ett av dem. Templet såg väldigt gammalt ut och det var även ett hem till en av de 16 Sokushinbutsu, buddistiska munkar som gav sitt liv för att göra världen ett bättre ställe att leva på. Tetsumonkai som munken i detta tempel hette levde i slutet på 1700 talet och spenderade sitt liv till att bygga och reparera tempel samt levde enligt en aseketisk linje. Han gav till exempel sitt vänstra öga till Sumidafloden för att rädda Edo från en fruktansvärd epidemi .

De sista 8 åren åt han bara konserverande bär och drack vax som används för att lacka möbler samt vandrade över 4-5 timmar varje dag. Allt detta för att konservera sin kropp som en naturlig mumie (sukushinbutsu, en levande gud). Kroppen ser fortfarande ut att vara i perfekt kondition utan att någon som helst konserveringsarbete gjorts efter hans död. Efter denna fascinerande upplevelse tog vi en kopp till med självaste huvudmunken av templet som kom förbi precis när vi skulle gå. Han satte sig ner med oss och svarade artigt på våra frågor, innan han försvann lika hastigt som han kom.

Innan vi lämnade templet tog vi varsinn lyckolapp. Min visade sig ge väldigt mycket tur. Jag har den därför nära mitt hjärta.