Ma bin Lai

Från de gigantiska, något kaotiska och ganska fula provinshuvudstäderna i Kina har vi letat oss söderut. In i tropikerna, in i lugnet och ut på landet. Från att var och varannan småstad har någon miljon invånare till ett land där befolkningen är betydligt mindre än Sveriges.

I norra delen av Laos längs en av de många floder ligger Luang Namtha. När bussen först stannat trodde vi att vi hade vi kommit fel, stället såg inte mycket större ut än en håla i Sverige trots att de skulle vara största stad i provinsen.

Vi tog tillfället i akt dagen efter, och hyrde två cyklar för att spana i de två buddhistiska stuporna som fanns några kilometer utanför staden. På vägen tillbaka från den andra hade klockan letat sig förbi 12 och det började bli varmt. I närmsta by stannade vi för att ta en drickpaus.

Vi hann inte sitta länge innan det gick förbi två män bärandes en back öl, inte långt efter dem kommer en tjej med barn knutet runt magen och börjar genast prata med oss. På god engelska förklarar hon att det är Tai Dam festival i byn och att vi självklart ska följa med. Ett femtiotal meter bort stog det ett stort partytält, ett inhyrt band spelade och hela byn utspridda runtom de många plastbord som stog ordnade i rader. Det bjöds på en mängd av laotiska rätter och sköljs ner med risvin och öl.

Vi slog oss ner och börjar konversera med festdeltagarna på engelska blandat med kroppspråk och enstaka thailändska fraser. Tidigt stog det klart att "Ma bin Lai"- "Ha det skoj" är det viktigaste. Intentionen med festen var inte heller svår att förstå. Vid varje bord fanns det förutom maten bara ett litet glas. För att alla skulle få dricka så fylldes öl upp för att sedan svepas, efter att man druckit upp skickas glaset vidare till nästa person.

Då de allra flesta ville få i sig ölen innan isen hunnit smälta dröjde det inte länge innan glaset letat sig runt i ringen. Förutom detta sprang det damer med shotsglas och risvin, om nu någon skulle få vänta för länge på ölglaset. Då tillräckligt många hade fått i sig tillräckligt började dansgolvet fyllas av ringdanssugna människor. I mitten av ringen letade sig risvinstanterna för att släcka den törst dansen gav. Dansarna fick frekventa påfyllningar risvin för att inte drabbas av uttorkning eller förlust av danssug.

Det hela blev en toppeneftermiddag med massa god mat, dricka och manga nya vänner. Innan vi lämnade festen och cyklade tillbaka sponsrade vi fortsatt festande med en back öl, som säkert inte räckte länge. Färden tillbaka gick lite ostadigare, fast med manga värmande minnen.