Riddarborg
Är det en riktig riddarborg pappa? frågar min femåriga son. Runt omkring oss tapetseras rummet av medeltida närstridsvapen.
En halvtimme utanför Vilnius med det lokala tåget ligger den lilla tätorten Trakai naturskönt belägen ut mot den omgivande sjön Galve. På vägen hit passerar vi nedgångna industri-förstäder. Strandkanterna flankeras av lummiga lövträd, medan vattenbrynet är klätt i vass där sothönans fortfarande duniga ungar leker. Den spegelblanka ytan störs endast av enstaka vindpustar. Området känns inte helt olikt det brukspatron Göransson byggde upp i Högbo bruk. En vilsam promenad är fint ombyte till pulsen i Vilnius.
Mitt i vattenspegeln reser sig ett halvdussin terrakottafärgade torn. I vattnet de ligger nästan retsamt naturskönt. Slottborgen i Trakai har anor från en tid då inte Litauen bara var en av Europas avkrokar.
Här frodades en välbärgad elit. Ett rike präglat av samexistens av flera olika folkgrupper skapade goda förutsättningar för en stark inkomstström, i form av handel. Det var själva fundamentet för storfurstendömet Litauen.
Den väl tilltagna vindbryggan samt den djupa vallgraven var en väsentlig försäkring på medeltiden. Särskilt om man hade starka rivaler i östersjöområdet. Dessa stavades främst Tyska ordensriket i Marienburg. Litauens nemesis blev efter mycket möda, slutligen militärt besegrad under slaget vid Tannenberg. Detta är något som fortfarande firas än idag, även i Belarus; en del av det historiska Litauen.
För Trakai blev paradoxalt nog den militära segern början till slutet. Det fanns inte längre behov av den dyra försäkringen som befästningen Trakai innebar och slottet föll så småningom i glömska. Den centrala slottsbyggnaden hade under många hundra år en tynande tillvaro som bland annat fattighus, innan det restaurerades i samband med nationalromantikens guldålder.
Vi spatserar en stund på den kullerstensprydda borggården innan vi beger oss upp till själva slottsbyggnaden. Här finns fängelsehåla med bojor och galler. Ett rum innehåller en arsenal med hillebarder, tvåhandssvärd och en docka i full plåtrustning. De kungliga salarna längre upp i slottet pryds av ståtliga glasfönster, föreställande regenten Vytautas den store. Han färdigställde Trakai och regerade under rikets storhetstid. Sigill och bläckhorn har överlevt och finns att beskåda i den trevliga slottssamlingen.
Det allra bästa är dock den autentiska skattkistan i brunsvart massivt trä och rejäla nitar. Det är fortfarande fylld med en skatt av tidstypiska silvermynt. Precis som det ska vara i en riktig riddarborg.
