En udda fågel
En halvtimme norr om stadskärnan breder stranden Katara ut sig. Skyskrapornas torn vittnar om stadskärnans närhet. En varm bris masserar ansiktet medan stillsamma vågor rytmiskt slår mot sanden. Det väldiga sandslottet mitt på stranden ska bli vårt hem de närmaste tre dagarna.
Qatar liknar, men är samtidigt annorlunda än sina grannar. Olja och gas utgör fundamentet i ekonomin. Satsningar på finans har stått tillbaka till förmån för journalistik och diplomati. Den lilla önationen är på många sätt en udda fågel i den här delen av världen.
De upplysta fasaderna i glas och stål svischar förbi medan vi passerar i vår taxi. Runt omkring oss finns markörer för ett bekvämt leverne. Men det är samtidigt inte samma överdrivna excesser som i Emiraterna, några hundra mil längre söderut på den arabiska halvön. Det finns endast ett fåtal fantasifulla supersportbilar och förekomsten av internationella lyxkedjor är relativt relativt begränsad. I den traditionella basaren Souk Waqif förekommer fortfarande vardaglig torghandel. Även om många resenärer besöker marknaden känns det inte som en historisk pastisch tillrättalagd för turister.
Vi hamnar på fågelgatan där man kan hitta allt från undulater till papegojor och falkar. I ena änden av gatan finns till och med ett sjukhus som rehabiliterar skadade och sjuka falkar
Det är som att Dubai helt lämnat jordelivet medan Qatar hela tiden har en fot i marken. Med ambitioner för framtiden men samtidigt förståelse för sin historia.
Våra tre dagar går fort och det är med förvåning jag känner visst vemod att lämna.
På återseende Doha.
